Station Haga – kanon eller kalkon

Debatten om Västlänken är intensiv och en vanlig kritik mot tunneln som ska husera region- och pendeltåg är stationen i Haga. Många anser att den är onödig och dyr. Låt oss ta reda på varför stationen byggs och varför den är lokaliserad vid Haga kyrkoplan. Innan vi ger oss på sakfrågan så kan vi dock konstatera att man i samband med Västlänken utrett totalt sex förslag. Västlänken visade sig vara det bästa alternativet.

Regionförstoring

Göteborg är ännu en stad som växer. Göteborgsregionen är ännu en region som växer. Västra Götalandsregionen är ännu en region som växer. Ett återkommande begrepp i debatten är regionförstoring. Definitionen är inte entydig men tanken är att regioner, snarare än orter och städer, ska konkurrera med varandra och att man ska kunna arbeta på en plats i regionen, exempelvis Göteborg, och jobba på annan ort, exempelvis Trollhättan, och att man därigenom drar nytta av de olika kompetenser som finns i regionen och tillsammans skapar en konkurrenskraftig marknad. Ett svenskt exempel på en oerhört lyckad regionförstoring är Öresundsregionen. Notera att det inte heter Skåne och/eller Köpenhamansregionen utan Öresundsregionen. Genom överbryggandet av den ofantliga vattenbarriären mellan Köpenhamn och Malmö har man nu skapat en dynamisk region där arbetsmarknaden och dynamiken är otroligt stor. Ett personligt favoritexempel är det stora i att kunna ta tåg från Kristianstad till Köpenhamn på under två timmar – det har skapat, och skapar, enorma förutsättningar för hela regionen. Exempelvis Vägvalet är förvisso skeptiska till hela idén gällande regionförstoring men det är de tämligen ensamma om.[1]

Skärmavbild 2013-06-13 kl. 16.47.58

För Göteborgs del handlar det om att binda samman de stora städerna i regionen: Varberg, Borås, Herrljunga, Vänersborg, Uddevalla m.fl. där Göteborg utgör ett naturligt nav men där det också är smidigt och enkelt att resa till de olika städerna utan att belasta Göteborg. Med en sådan struktur skulle Göteborg utvecklas i takt med att övriga regionen utvecklas och därigenom skapas en effekt där olika delar av regionen berikar varandra ekonomiskt, kulturellt, intellektuellt och arbetskraftsmässigt. Det geografiska rummet upphör inte att existera men krymper avsevärt och vikten av den omedelbara närheten till Göteborg minskar. Ett tydligt exempel på detta är projektet Bana Väg i Väst, ny motorväg och dubbelspårig järnväg, som skapat nya bostäder i tidigare avbefolkningsorter, exempelvis Lödöse.[2]

Utspridning av resandet

Stationen i Haga är ett led i denna regionförstoringsprocess – hela Västlänken är det. Dels är tanken att resandet ska spridas ut. I nuläget så matas i princip all trafik in till Göteborgs central för att sedan därifrån byta till buss, spårvagn eller annat tåg. Poängen med station Haga och att skapa en ”ny” station Korsvägen är helt enkelt att man sprider ut resandet över staden. Inom trafikplanering talar om ofta om noder – även kallat knytpunkter – för resandet. Exempel på noder kan vara Korsvägen, Göteborgs central men även Landvetter. Det är viktiga bytespunkter och platser dit det kommer en mängd resenärer – inte för att nödvändigtvis uppehålla sig utan för att sedan resa vidare. Göteborg har idag flera noder i centrala stan – Drottningtorget/Centralen, Korsvägen, Järntorget, Marklandsgatan m.fl. Dessa noder fungerar som viktiga byteplatser dit många reser och där de har möjlighet att resa vidare. Brunnsparken har länge varit en oerhört viktig nod i Göteborg men sedan en mängd bussar bytt resväg därifrån försöker man skapa andra knytpunkter för att inte överbelasta en enstaka nod.

”Västra Götalandsregionens förslag till långsiktig målbild för det regionala tågresandet är 130  000 resor under ett vardagsdygn. Av dessa har cirka 90 000 sin målpunkt vid Göteborgs centralstation eller någon av Västlänkens tre stationer vilket är en fördubbling jämfört med idag. Med fjärrtågstrafiken inräknad förutses drygt 100 000 resor. Antalet av- och på stigande i Västlänken förväntas bli 70 000–80 000 under ett vardagsdygn.”[3]

Tanken att 130 000 personer ska stiga av och byta under en dag på Centralstationen i Göteborg är svindlande. Istället för att expandera Centralstationen till en gigantisk koloss dit alla måste söka sig för att resa så är tanken att man ska kunna stiga av och på vid två andra viktiga platser: Korsvägen och Haga – där sistnämnda dels ligger nära Järntorget och dels är tänkt att i sig bli en viktig nod. En mängd bussar och spårvagnar passerar förbi Haga.

Station Haga

Ett vanligt argument är att det är väldigt få som bor och jobbar i Haga, vilket också kan användas som argument för Korsvägen. Detta inte helt sant då det bor en hel del personer både i Haga och Vasastan samtidigt som det finns en hel del jobb där, inte minst på universitetet. Samtidigt är detta inte poängen: Överlag placerar man inte nödvändigtvis stora noder där det bor otroligt mycket människor utan på strategiska platser där det dels bor och jobbar människor men där det finns naturliga anslutningar till andra färdmedel.

Skärmavbild 2013-06-13 kl. 16.57.29Centralstationen är ett bra exempel – Hur många bor det i direkt anslutning till den? Inte så många men den har ett strategiskt läge mitt i staden på samma sätt som Korsvägen har det österut och mot Mölndal och på samma sätt som Haga har det mot hela västra Göteborg – Majorna, Linné, Högsbo, Frölunda, Tynnered etc. Restiden förkortas förvisso för boende i dessa områden då de slipper åka till Centralen men den absoluta poängen är att påstigningarna sprids ut över staden. På så sätt får fler möjlighet att resa snabbt och enkelt – både till och från Göteborg – samtidigt som man på ett väldigt effektivt sätt kan avlasta Centralstationen från resande. Trafa skriver att ”inom Göteborgsområdet kan alla arbetsplatser nås med bil inom trettio minuter. Med kollektivtrafiken kan endast 30-40 % av arbetsplatserna nås inom samma tid”. Stationen vid Haga medför en minskning med 10-15 minuter för alla boende i Väster. För många innebär det uppemot en halvtimmes mindre restid dagligen vilket i förlängningen medför att jobb kan tas längre ifrån hemmet, fler kan pendla och närheten till hela regionen ökar. Även Trafikverket i sin Samrådshandling att man genom Västlänkens tre stationer också täcker in stora delar av centrala stan – närheten till olika delar av regionen ökar på ett påtagligt sätt samtidigt som pendeltåget också blir ett mer naturligt val. Byten på centralen upphör då man kan åka tåg direkt från Kungsbacka till Ytterby eller Uddevalla utan byte – det är en regionförstoring i klass med Öresundsregionen.

Skärmavbild 2013-06-13 kl. 16.57.51

Poängen är alltså inte att Haga är en optimal placering för att det bor flest människor där. Haga är en bra placering för att centrala staden helt täcks in av en närhet till pendeltågen samtidigt som resandet blir mer utspritt och restiden minskar. Vinsten är inte enbart för många göteborgares enskilda resor utan för regionen i sin helhet. Det är i sig positivt för alla göteborgare.

/G

Stadens utveckling

Staden är en enhet som är i ständig förändring och hur staden är utformad och dess lokaliseringsmönster är något som påverkar människor i deras vardagliga liv i mycket hög grad då det handlar om deras tillgänglighet. Idag är det ett vanligt konstaterande att vi är beroende av bilen, eller i alla fall att staden i hög grad är byggd kring just användandet av bilen. Överlag har städer varit förhållandevis tätbebyggda och det mesta har funnits inom någon form av gång- och cykelavstånd. På grund av just begränsade möjligheter att förflytta sig lång sträckor är städer inte så geografiskt spridda utan ofta ganska koncentrerade. I exemplet Göteborg låg staden länge inom Vallgraven och markerna utanför var antingen betesmarker eller bostäder för mindre bemedlade. Grundläggande var en naturlig närhet till exempelvis marknad, jobb och kyrka11. Industrialismens framfart på 1850-talet ändrade denna strukturs grundvalar på så sätt att transportmedlen blev fler och snabbare. Ånglok och spårvagn blev bärande pelare i stadsstrukturen vilket medförde att man enklare kunde bosätta sig längre ifrån stadens absoluta centra. När bilen senare fick sitt stora genomslag på 1940-talet ledde det till att människor bosatte sig ännu längre från stadens centra. Dessa epoker kan kortfattat delas in i tre epoker av stadsbyggnation: Gåstaden – Genomfartsstaden – Bilstaden.

Gåstaden

Gå-staden.

Figur 1. Gåstaden
Källa: Schiller et alt. s. 28

Detta illustreras i figur 1. Staden var fram till 1850 geografiskt kompakt. Gåstaden respekterade mångt och mycket ”respekterade topografin” och med detta åsyftas att man byggde gator, torg och hus utifrån vad som var praktiskt möjligt och vad naturen tillät. Möjligheten att spränga bort berg och på så sätt förändra de naturliga omständigheterna fanns men i mycket begränsad omfattning, speciellt i jämförelse med dagens samhälle. Tillgänglighet och närhet var ledorden för stadsbyggnationen

Genomfartsstaden

Figur 1.2. Genomfarsstaden.Källa: Schiller et alt. s. 28

Figur 2. Genomfarsstaden.
Källa: Schiller et alt. s. 28

Vidare, som figur 2 illustrerar, utvecklades sedan stadens centrum men med förorter där bostäder och tunga industrier inte blandas utan är lokaliserade på olika håll i staden. Man respekterade topografin. Dessa urbana stadsdelscentran blev viktiga och medförde att man inte med nödvändighet behövde åka in till stadens stadskärna (Central Business District) för att uträtta ärenden och handla. Det utmärkande var att byggnationen och stadstillväxten skedde utmed genomfartsleder och länkades ihop primärt med stadskärnan via spårbunden trafik.

Bilstaden

Figur 1.3. BilstadenKälla: Schiller et alt. s. 28

Figur 3. Bilstaden
Källa: Schiller et alt. s. 28

Bilstaden expanderar utan några direkta restriktioner och till skillnad från tidigare städer utan respekt för naturen och topografin. Bilens kraftfulla motorer kan exempelvis leda till transporter över branta berg som spårbunden innerstadstrafik inte hade klarat av. Själva definitionen av mobilitet och tillgänglighet, menar Schiller, ändrades genom bilens publika intåg och har medfört att stora delar av befolkningen har fått ökade möjligheter att röra sig ännu mer obehindrat men också att de grupper som inte har möjlighet, av olika skäl, har fått försämrade förutsättningar överlag. Skillnaderna har segmenterats och förtydligats ytterligare.

Stadsutglesningen

När bilen fick sitt stora intåg på 1940-talet och fram blev möjligheten till långväga resande på ett helt annat sätt möjligt. Bilen ändrade i grund och botten människans rese- och beteendemönster från att tidigare varit tämligen bundna till vad vi idag betraktar som ett litet geografiskt område till att omfatta ganska stora ytor och detta under en och samma dag. Stadsutglesningen, som behandlades i föregående stycke, har bland annat medfört att längden på de resor som görs överlag har ökat markant. Tanken om att bilen skulle frigöra tid för exempelvis rekreation och liknande har fallit till föga. Snarare har vårt dagliga rörlighetsområde ökat av att det dagliga geografiska rummet har växt. Den tid vi har vunnit genom tillgången till snabbare färdmedel har snarare använts till att resa längre resor och oftare.17 Vidare så pekar forskningen på att förbättrad framkomlighet, högre hastigheter och snabbare vägar inte leder till minskat resande utan snarare ökat resande utifrån samma princip som ovan. Mer tid frigörs till längre och fler resor.

Det är en sanning med modifikation att påstå att problemet är låg befolkningsdensitet och utglesning och att lösningen är att bygga tätare. Forskningen pekar nämligen på att det är landsorts- och småortsbor tillsammans med storstadsbor som reser mest med bil. Att boende på landet och i småorter måste ha bil för sitt vardagliga liv förvånar föga. I och med att exempelvis skola, arbete och samhällsservice inte finns att tillgå i någon direkt närhet och kollektivtrafiken inte heller erbjuder den flexibilitet och tillgänglighet som bilen gör. Utifrån tankegångarna kring stadsutglesning och förtätning är det inte orimligt att anta att det faktiskt skulle förhålla sig på så sätt att täthet per definition leder till minskat resande med bil. Detta då det är troligare att samhällsservice finns inom rimligt avstånd och att kollektivtrafiken ofta är mer välutbyggd och tillgänglig i staden än på landet.

Figur 4. Genomsnittlig daglig reslängd hos befolkning i olika typer av orter.Källa: Frändberg et alt. 2005, s. 62

Figur 4. Genomsnittlig daglig reslängd hos befolkning i olika typer av orter.
Källa: Frändberg et alt. 2005, s. 62

Detta visualiseras i figur 4 där man kan se en tydlig U-format samband mellan täthet och resvolym där människor bosatta i storstäder reser mer än boende i små och medelstora städer. Det kan tyckas paradoxalt men det förefaller vara på så sätt att bara för att man inte i någon direkt mening behöver resa (för att exempelvis få tillgång till service, mat, fritidsaktiviteter etc.) så innebär det inte att man inte gör det.

Källor: 

Alin, Johan & Hofstedt, Lars, Ur Göteborgs och dess omgivningars historia, Wettergren & Kerber, Göteborg, 1913

Bæckström, Arvid, Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814: ett bidrag till svensk stadsbyggnadshistoria. Diss. Göteborg,Stockholm. 1921

Frändberg, Lotta, Thulin, Eva & Vilhelmson, Bertil, Rörlighetens omvandling: om resor och virtuell kommunikation – mönster, drivkrafter, gränser, Studentlitteratur, Lund, 2005

Schiller, Preston L., Brunn Eric Christian & Kenworthy, Jeffrey R., An introduction to sustainable transportation: policy, planning and implementation, Earthscan, London, 2010

/G

llllllllllllll